Inte en flicka, en pojke till
sidenbanden och rosa kläderna
gömde jag djupt i en låda
istället blev det bandage och
bamseplåster
och klänningarna, sjukhusskjortor
i vitt

Ett liv som tränade ens ögon
och hörsel
där ingen skillnad på natten
eller dagen fanns
och ett liv med en liten schimpans
ständigt på min vänstra höft
alla dagar alla nätter år ut och
år in hans gråt som
en kattunges gnyende

Döden ständigt närvarande
inga behandlingar inga
prognoser
bara i ett endaste oslaget
slag, döden

ibland omänskliga prover
huden så perforerad att
venerna inte höll
kanylen i pannan
som en lite antenn
som en halv myra
som en utomjording
hallå, döden anropar jorden
finns någon där
omgivningen i skräck
hukande sig och vart man
än såg, tomt och öde.

Endast en gång fick han
känna på hur det var att flyga
knappt fyllda ett år
jag höll honom över sängen
tog ett stadigt tag under hans
sprattlande armar
såg rakt in i hans leende
tandlösa mun
och ropade tjohej nu flyger vi
och med en flämtning av
förtjusning sträckte han upp
sina smala armar mot taket
tystnade tvärt och föll
livlös ner i min famn
lika blå som den blåaste
av alla blommor på
blomma för dagen
och åter en anrop
hallå jorden finns
någon där.