stanna här inatt med mig
för jag älskar att
fånga andetag med dig.

efter att ha stirrat oss blind
i varandras ögon
och insett att
ikväll,
delar vi samma brutna
himmel, men inte tankar.

och du tittade på mig
och viskade så
bara jag och mina
flickrumsväggar
kunde höra;
jag älskar dig

och det var
slående, vackert
och så jävla perfekt.

och då förstod jag att
du och jag,
är vi.
att du är min
och jag
Din.

och tåget går om
nio timmar
och vi har somnat, älskat, kyssts,skrattat
och vaknat med varandra i
en vecka nu.
min säng blir tom,
jag med.

det är inte samma när
mellanrummet skapar skratt på
andra linjen.

det var i stenstaden allt började,
det var här jag älskade dig över
kullerstenen den 23 april.
och jag brinner fortfarande.
och du är lågan
jag aldrig kväver.

du tände mig, satte eld på mig
och jag drömmer mer än någonsin

och det är bara då du går bredvid
som mardrömmarna
inte skaver inuti.

och du satt på bryggan i en landsbygd
med stora kontraster
till din stad om du bara visste
vilken kontrast du är till mitt liv,
tänkte jag.

och även om jag är mer svag
än stark, gråter till din röst,
saknar dig så fort du gått ut
genom dörren, är avundsjuk
och hatar mer än jag älskar
ibland

så är du fortfarande
det vackraste jag har.
och jag hoppas,
att det räcker till.