hon var blott älva
av vår tid
en olönad slav 
ständigt på glid

hon såg inte längre
reflektion av sig själv 
floder av tårar
mynning till älv

tillslut föll allt samman
i ett enda ras
kanterna rämnade
allt gick i kras

att blott gå i fotspår
leder sällan till nått
bara tiden far
förbi liv som förgått