Du
börjar likna något diffust
En personifiering av
abstraktion
Bilden av dig har blivit som
ett solblekt fotografi
Mina tankar
smyger runt dig,
i svepande ögonblick
vågar de närma sig dig
Men ditt ansikte
är i krig med mina minnen
jag får inte
dina linjer rätt,
kan inte längre placera
dina ansiktsdrag
Som en kamera utan
fungerande fokus famlar jag
förgäves efter en
skarp bild
Tiden ligger som
en hinna över allt som en gång var
du

Men jag sörjer ingenting, utan
gläds.