I ensamhet
hade jag lagt honom bakom mig
denna gång för alltid
i evighet

Och saknaden var lång
den var så oförutsägbar
tills han åter stod där

mumlande i min farstu

Med våra vänner
tätt intill
fick jag inte chansen
att våga
det han aldrig vågade

Och vi försvann
åter igen