Litet är livet

som mitt jag inuti

att andetag som en fjärlisvinge i vind

ett fotsteg som färdas under gryende dag

ett tårspår över min kind

Ett ögonkast vidare

större än det

än allt vid en skogstjärn grön

därsom skogar viskar

jag sätter mig ner

är mindre och

det är då jag vet

Att mitt jag är stort i hjärtat mitt

om jag vill om jag menar det så

och livet väntar tills dess jag är redo

att vidare och frimodigt gå.

Så jag kikar lite över kanten

jag ser det ljusnar där ovanför

jag vågar gör mig större

och livets brusande jag hör