gjorde du en analys av mina vader och mina dimhöljda lår, du hade ingen aning om att jag ville att du skulle klättra dem, vandra aningslös och utan tvekan
jag hade länge tänkt fråga dig om du ville bosätta dig, liksom lägga din linjal på mitt skrivbord och dansa rock´n roll om kvällarna i aprils hägn
tvekade gjorde jag nästan alltid, för jag var villrådig, du gav mig inget gehör för saken, så jag bockade av dig som ett göromål, i en lista
fastnade lite i din armhåla, boade in mig, slickade salt och väntade
väntade dagen då du skulle komma, köra ett ärevarv på min gårdsplan och slita lacken ur mitt ansiktes förvåning
om att du trots allt kunde vara någon att låta sig fotograferas med, kanske som ett par nya lakan från ikea, skulle du vara sträv som skäggstubb, bädda dubbelsäng och somna i, bredvid en raksträcka till månen, mitt arv
men du sköt upp alla beslut till andra dagar, körde dina slutsatser i andra kvinnor och jag tror aldrig att du ens tänkte tanken på att försöka vara under mina kläder
för du hade fullt upp med analysen och dess verkningar, fullt upp med att fråga dig själv om du ville vara fri att leka med känslor, fullt upp med att fylla tomrum med stearinljussken som smorde kvinnor jag trodde du inte tyckte om
jag väntade ut och vek inte en millimeter från det ideal jag skapat och trodde länge att du var du, men jag lade dig till sist åt sidan för att jag förstod att du mest såg mig som en avlagring ur ett skumbad från sjuttiofem och jag hade min stolthet att tänka på