Vända vidder emot mitt kött

jag bidar stilla väntan

vad som stiger ger mig tröst

och livet är min längtan

som svärta är ett frö i grodd

födelse att tiga stilla

ändå ett hjärtas hela längtan

en trösteglänta till villa

om måfå jag lånar ett stup att falla

är då stranden att finna att fånga?

eller möts jag av misstron den elaka kalla

att vandra min livstid långa.

Frys mitt allt frys i det stilla

ej sol ej måne framgent!

så ska jag min dag i livet få grilla

och kyla i stilla vatten lent

inga sagor ska mig få förtälja

inga lyckliga slut ska stänga

vi är varandet utan förlåt som en viskning

ett antagande om existens

det är därför och bara därför

jag sätter min penna i pränt

det är därför jag vågar orda

om det som är stort och villigt och sant

jag bara hoppas du gör likadant

först då kan vi måla vårt hjärta

i lila och rosa och gult

för en gångs skull kasta

allt som är fult

bida vid närmaste krön av ett berg

och kasta oss därutöver

för ordet och pennan och poesi

är det det vi verkligen behöver.