man kan bryta fot efter fot gå igenom kris och hoppas att nästa dröjer en stund så att man hinner andas in ångorna av diesel som lagt sig över fotvalv
lite offer har väl ingen dött av, kanske att det är så emellanåt. det finns ju de som tar livet av sig. hänger sig i krok, kastar stup och låter tåg krossa alla ben i kroppen, till och med bryta fot och att den avskiljes från kropp och landar i intilliggande bostadsområde. fot som landar i annans uppblåsbara badbassäng för minderåriga. det är på tok för mycket idioti som härjar när man inte har lust.

kan, om man vill, välja att ignorera. liksom stryka bort svett ur pannan och låtsas att den där leverfläcken som lever och frodas, växer i annans huvud och cancer stavas med k, då går den bort. helt och hållet likna en kippande fisk.
vissa tar på sig strumpor mitt i sommaren andra väljer badtofflor och går långa sträckor längs renfana och håller fanan högt. för när fot är bruten och kris kommen kan man välja uttryckssätt efter behag. så att säga.