vet inte om jag måste säga nåt
om det är min skyldighet
men samtidigt tänker jag
att det är konstigt att det blivit
så tyst och att inte du också märkt det
för i så fall kanske lika gärna du kunde
fråga.
om du undrar över nånting
över att jag stillnar och tittar ut
över horisonten varje dag
för det händer allt oftare att
jag tänker utan dej
redan från början kunde du inte
släppa in mej
inte låta mej se dina känslor eller tankar
jag ville ju såklart och försiktigt försökte
jag nå in under för jag var så förälskad
att jag var tvungen att bara tro på oss

nu nuddar tankarna allt oftare vid scenariot
att vi aldrig kommer närmare än så här
och kärlek inte kommer att räcka till
att min tillvaro i morgon
blir en vardag utan dej

kanske är det meningen
du är inte rätt
jag är inte rätt

och vi tar en stor lie
kapar alla trådar som spanns
i det vi trodde var äkta