Kalla former av doftande vackerblick
stolt av frost är blommande åter
hastigt så sommarskruden återgick
då av tinande frost hon gråter.

Vinglande är hon utan sav
så utlämnad åt tid och skeende
nog kan vi väl minnas vad hon gav
och som tack offra vårt leende

Tids nog har vi fallit
vi som hon
och vill att andra ska se, att minna
och att åt vår skröpliga ålderdom
ögon ännu kan tindra.