ibland klarar man sig med ett nödrop, en utsträckt hand som höll en extra sekund och lindrade fallet, en doft av en vit ros i en trädgård ens barfota fötter aldrig vandrat i men ändå känner så väl, en famn där man får vila sin ynkliga lekamen för en minut eller ett helt liv

ibland, precis när alla ens tårar är på väg att rinna över kanten finns där någon som fångar dem i en grön stövel i storlek fyrtiotre, vaskar ur sältan och vattnar nya frön för nästa sommars fägring

ibland, klarar man skivan själv lätt som en plätt [okej, det var inte riktigt sant, men det gjorde sig bra i text], men

ibland behöver jag få vara liten och svag, om än bara
för en liten kort sekund