de foton jag tar i regnet är suddiga. letar inte
längre efter skärpan, den är ändå inte verklig

den säger mig. inget. längre

när jag framkallar bilderna låter jag nyanserna
ändras om och om igen och igen och igen. samma
bild. om igen

till dess alla gråskalor har fått sin plats
på torkställningen. till dess alla nyanser
är uttömda och all

svärta är slut

jag får aldrig nog