skruvstädet började släppa
greppet om hennes själ

hon kunde gå vart hon ville nu

därför satt hon bara kvar
krampande

försökte få luft
i hoptryckta lungor
så att benen kunde bära henne
vidare

hon såg att solen
börjat smälta isen

det skulle bli halt
men vägen fanns ändå där
för henne