Klockan hade slagit två dagar före nyårsafton. Det var många liv som skulle levas. Betygen var redan satta och bortspolade från pappret med vattentryck och F i fysik. Det var underligt. Hon som alltid trotsade naturlagarna. Eller kanske just därför. Hur många soppåsar behövdes det. Det var ju så många liv. Romantikern tog alltid över. Skrev dikter som ingen ville läsa, än mindre förstå.

Klockan slog nyår. Aldrig hade det levts så många liv. Andras liv. Det var lättare så. Roller spelades fast ingenting är möjligt.

Klockan hade hunnit slå två dagar efter nyårsafton. Två förlorade dagar, minuter över tid som inte skulle räknas. Och jag förväntar mig inget längre.