det är en märklig känsla att vakna med ett sug i magen som inte kan definieras bestämt. men om jag skulle göra ett försök så är det nog mer obehag än annat. och nog är det märkligt att kroppen redan vet fast det inte ännu har skett någon förändring att tala om. i en snurrande dunge från barndomen påminns armarna hur de ska svänga för att yrseln ska kännas mest. man undrar vad mer som skulle bli när svetten rinner mellan brösten och andhämtningen börjar gå till normal igen

man tänker att musiken ska trösta och fullt ut gör den aldrig det. men man söker nya spår och även gamla och slutar ändå aldrig hoppas

samtidigt bryts grenar där ingen gått på många många dagar nu