Dimman ligger tjock
Över sjön

En lärka drillar
I en björk
Bredvid den lilla stugan

Jag slår upp
Mina sömniga ögon
Och gäspar stort

Jag tar mig upp ur sängen
Hon sover än
Jag vill inte väcka henne
Så jag går ut

Jag står i det daggvåta gräset
Och ser ut över
Den dimmiga sjön

Jag märker inte att hon har vaknat
Och smugit upp bredvid mig
Hon tar min hand

Jag ser på henne
Och ler

Vi vågar inte riktigt
Bryta tystnaden
Som ligger som ett mjukt täcke runt oss
Förutom lärkans klara drillande

Vissa mornar minns man
För mig var det här en sådan