Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ömkan


Jag får inte finnas (två)

jag får inte finnas,
min själ kommer brinna
jag får inte märkas
ska bara försvinna

du min synd som lockar,
som formar mig till bruten
ser mig ur liten vy
ensam och helt försluten

sänd mig nedåt backen
förstör min rätt att tala
skuldsätt min oförätt
så jag ej kan betala

tanken gräver djupa hål,
ärrar min slitna benmärg
att svärtan slutligen segrat
aldrig mer se färg

du kan trasigt själen locka
få mina tankar kemist fly
drömmen är nog evig
att jag vaknar som ny

självhatet bara gröper
för att jag kan minnas,
så döda mig här och nu
för jag får inte finnas.




Bunden vers (Rim) av Max Poisé
Läst 308 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-12-13 16:59



Bookmark and Share


  Anya VIP
Svärtan i denna är extra svart...ingen kan beskriva hur man befinner sig på förtvivlans rand, som du. Jag läser och det gör ont...skickligt. Jag tycker inte det är ömkan, det är ärlighet.
2012-12-13

    ej medlem längre
Starkt.

Men vi kommer att i slutändan
gå ut med objektiv kärlek och livskraft.

Kram.
2012-12-13

    ej medlem längre
Starkt.

Men vi kommer att i slutändan
gå ut med objektiv kärlek och livskraft.

Kram.
2012-12-13

    ej medlem längre
berör...
2012-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé