[det sägs att järnvägen mellan venedig och wien byggdes i oländig alpterräng innan det fanns tåg som kunde trafikera sträckan]

jag kallar det hopp

[mitt i det vackra snökristalland där jag sitter på mitt renskinn och dricker varm choklad och stänger världen]

stänger ute, stänger inne, stänger inget – alls – egentligen, och just när jag talar så undrar jag; jag undrar om det är dig jag öppnar för. det är dig jag låter komma in. i mitt stängda vackra.  

*