[den droppformade släta vinröda (ja eller mörkt rosa kanske när jag tittar närmre) bönan åker ner i kavajfickan. jag vill genast fiska upp den igen och låta den vandra lätt mellan mina fingrar, låta ett lätt tryck med tummen göra så den glider mot pekfingrets mellanled]

*

Historien synas där stjärnorna flammar upp, det svider till av svindel i ögonen när jag inte blinkar bort. Min samtida glans. Min dröm om. Sanningen lägger sig storslaget, men aldrig som tröst. Vad når i lidandet. Fram.

i armhålan vilar den värme. den kroppsliga doft. skänker lindring. i rösten sjunger även duvhöken.

vaggvisor

för den som ror natten

*

*

*