... blir jag lite blyg
och minst sagt förlägen
inför och under inledningen
av vårt första möte ...

Det missförstås lätt
på många olika sätt
och det förstår jag
då det är svårt
att tolka det hela rätt ...

Ty det är mer 
de tankar
och
det jag känner inom
som gör mig generad
och när det blir så starkt
känns det som om
det syns vad jag tänker
vilket gör mig blyg
och lite förlägen  ...

Den lilla tröst 
jag vilar 
detta missförstånd med
är att jag vet
att när vi vaknar tillsammans
nästa morgon
är det mer den jag tycker om
som är blyg 
och lite förlägen inför mig ...

Men som jag väl nämnt
någon gång så där emellanåt
fattas just nu den som
för mig är ämnad 
nära tätt intill mig ...

Saknar dig
och önskar innerligt
att du snart 
finner din väg
för att kunna komma
och förbli här med mig ...