fjäderfenor och sammetsalger
silverringar vill träs likt åtrå
det blanka mot det stål
mot det stål som nötts av tiden
spår och mattheten mot ljuset

för det spår en dåres solroshjärta
mönster i sumpen – lukten tränger
skator landar i håret
snart kommer dånet över huvudet
måste värja

bida

landet ligger där det alltid legat
som liv i levande
det spirar – lukten tränger
fenor böljar vågor ovan
inga värjor behövs längre

trär guldet av fingrar
lämnar rummet som ramat

vida

lenar sinnet, renar skinnet
fjäderlätta fenor bjuder ringar
jag rider dem