du har en besvärad min när du reser dig före oss andra, du behöver samla dig, du frågar oss fast egentligen frågar du dig själv – vem ska jag möta? ett samtal bland andra, men det är svårt, jag ser det i dina ögon. jag säger när du går – kom ihåg att det är ett spel! ja, för vissa är det ett spel.
jag vet inte om du hör men de andra vid bordet ger mig nästan stående ovationer. om det kommer med rollen eller av det jag sa kan jag aldrig riktigt numera veta. men jag tror det är sant i ett visst mått. i vissa sammanhang är det ett spel, och vi kan välja att vara genuina mot oss själva eller luras in i spelet. ibland kanske det är rätt, bara man vet att det är det man gör.

att få känslor eller tillstånd lagda i min mun gör att jag får kväljningar. att få tillmälen bakom ryggen är svårt, att få dem öppet där man inte kan ge moteld är svårare.

kanske måste jag dö nu,

eller imorgon.