Hur tagen var inte jag av din själ

dina små ord som blev så stora

din retsamma ton ditt retsamma skratt

som jag visste jag skulle förlora

i ett andetag blev dagen svart

tusen kråkor flög genom min natt

en kraxande sång om tid som gått förbi

och stjärnor som slutade lysa

när jag förlorade vårt vi

Jag gjorde min vår till en istid

gömd från dagens hån

tills en dag en enveten stråle av ljus

fick mig att gå därifrån

Jag tog av din halsduk och kastade den

svor att aldrig se mig om igen

lät vindar från tusen brustna drömmar

hela det du lämnade kvar

med stadiga sömmar

Den sommaren dansade myggor

runt mina bara språng

skrattet tog fart och jag minns knappt

att du funnits en gång