Inget att återgå
en skälm vid bordet
glans över mörkret

- i ett loftrum i en blåsvart natt
kan ögon vänja sig och se ut
genom det fönster som är repigt

Vi är nästan sömn
en befriande doft av stekos
velighet över sammetskuddarna

- och du trodde vreden kunde
äta sig in och förtära ett smutsigt
blod och en låg panna

Är den vacker
rymmer sot och spotskhet
en hund skäller på andra sidan

Ljuvt väntar