Skriver in oss i en tyst mening. Mening utan onödan i orden, bortom. - aldrig lärde jag mig väntan. Och ändå alltid väntat.

En tråd spänner jag. Den enda jag känner. I fästet mellan broar är vi starka. Jag vet så väl det enda jag vet. Det är silver.

och där tankar möter vindil och det som rymmer är historia
där hundar skäller långt borta över vattnet blankt och stilla utan vetskap om
den buren kraft som binder
 - vi tar oss

Som väntan är jag lågmäld, tålmodig, utan åthävor.

Finns jag
 - då.

och när blosset ljusar natten och det som räknas finns här
när jag gungar kroppen lätt och dina händer följer min rytm
den buren kraft som binder
- vi tar oss

Som väntan är jag bullrig, otålig, med alla krumbukter.

Finns jag.