All mystik finfördelades i deras kroppar i den stunden. Där fanns bara klarhet. Där rymdes alla deras sammanlagda sanningar och allt hopp och all förtvivlan och alla sorger och all tillit. All deras kärlek lade de i sina själar och gav dem till varandra. Såsom guldgåvor.

De lärde varandra ömsint att vårda livet. Det gemensamma skapade. De strök varandras ryggar och höll. Höll av, höll om, höll kvar. De stannade i varandra. Lät inget komma emellan. Inga före, inga efter.

Dagar av silver spinner deras trådar över alla bergskammar och de kan inte låta bli att undra.