Hon kunde inte tänka ut när startskottet rang i öronen första gången, kanske var det som tjuvstarterna i ett hundrameterslopp, förr om åren kunde väl loppen gå om och om igen. Som hon förstod så fanns det ingen rim och reson i att det numer endast är den andra som tar ut steget före ljudet når trumhinnorna är den som åker ut på riktigt. Men, det man inte begriper får man lämna sa alltid hennes mormor, och det fanns väl någon klokskap i det. Och fanns det då någon annan anledning än självskadande i att leta efter svaren på när och var och kanske framförallt varför glittersången hade tystnat. Hur dagarna börjat gå samman och ledan nästlat sig in likt en parasit i sinnet.