om jag kräks imorgon är det ditt fel
det bor en padda på min stig, söt kväkande långsam tar han sig till sin hona, ja, jag vet det då jag sett dem båda på min stig eller invid. de har sitt hem där jag sätter mina fötter. det luktar lingon. det luktar även lingon bakom skjulet där jag släpper mitt morgonkiss. imorgon ska jag täta en toastol, mannen i butiken liknade det vid att baka en rulltårta, efter hans förevisning var jag säker, karln med bullerskratt mot den kvinnliga kollegan, och som det visade sig tillika ställföreträdande butikschef, och mig hade nog aldrig i sitt liv bakat rulltårta, men vi sa inget, log snett och visste i samförstånd att vissa män får vi behandla som de barn vi låter vinna ’den försvunna diamanten’ för att vi kollat i förväg vart diamanten ligger och tar en annan väg. jag lät mig inte läsas för den dagen, ville kanske visa att jag kunde säga nej, det var synd, det hade varit ett fint minne.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 228 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2014-07-08 14:43
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |