I min kvinnas mun växer ingen taggtråd längre, och du är delikat. Jag tillåts ödmjuka mig och värja sagan från brutaliteten. Många gånger har jag sagt mig ödmjukhet, nu lever jag den.

Många månader sen sa jag att en vacker marockan ville jag skulle föda hans barn, jag sa – kanske en dotter. Så ligger jag naken därvid och drömmer om en tös med mörka ögon och lockigt hår. Hon är min. Hon är också din.

I min kvinna finns inga konventioner längre. Jag är en fri. Det finns sanningar och det finns sanningar. Jag lever min. Och den slända jag etsar på min arm får du tåla.

Det fanns danser jag bjöd upp till, den som tackade nej gjorde det för alltid.