Jag var tyst som en mus
i ettan

Räckte inte upp handen
Även om jag kunde svaret

Men jag visade alltid framfötterna på gympan
För jag visste att jag kunde vinna
Och att jag sprang fortast

När du klev in...
I mitt liv

Minns jag syftet med en av dina första meningar

Du sa: "Bättre ångra det man gjort
Än att ångra det man inte gjort"

"Och att man måste våga för att vinna

Vågar du?"

Ända sedan...där
Har du fått mig att studsa
Och landa någonstans i rymden

Och Du gillar när jag är den:

"Tuffa Lina"

Men Alla varnade mig
"Du kommer att bli sårad"

"Och jag hatar att säga det

Men vad var det jag sa!?"

Men lyssnade jag...

NEJ!

Jag visste att jag balanserade på en skör tråd

Jag visste hela tiden att jag föll på egen risk
Att jag klamrade mig fast
Tänkte ...Liite till lite till

Att jag skulle kunna dra mig ur

Något med dig fick mig att ta steget ut

Att satsa
Visa mina känslor
Vad har jag liksom att förlora...

Min värdighet?

Det är kanske ett litet steg
För mänskligheten
Men ett stort steg
För en människa

Och det sägs att hoppet är det sista
Som överger en

Och jag är...

Hopplöst förälskad i dig