Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att färdas igen

 

[skulle kunnat stå ut med ditt finger längs min troskant]

 

jag reser


mjälla lår sökte inte dina händer, jag färdades
över två hav, lutade mig mot solrostade klippor,
tappade mitt språk och glömde ditt namn

 

silvervarmt regn sköljer och du, du
säger att det finns en mening i att älska med mig just när du
tränger in

din själ beblandar mig - min kropp tar emot
och ger


- valen


jag reser

 

darrande förstår jag att det finns ingen annan tid

*

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av kerstin skriver VIP
Läst 259 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-01-02 12:28



Bookmark and Share


  petter rost
Jag minns att när jag var liten kunde trosor ibland kallas "de onämnbara". Jag förstod aldrig riktigt varför, hur man kunde omnämna något onämnbart så...
Lite mer förstår jag i dag, men ännu inte det. Här skriver du en frustande poesi som börjar på kanten till dina onämnbara och sedan inbjuder till en resa genom ett skimrande landskap – du ger erotisk poesi en ny innebörd, på högsta nivå. Det är spännande, vackert, vibrerande av liv.
2015-02-04

  Lars Hedlin
Verkligen bra skriftat!
2015-01-03

  Ronny Berk
som en vägvisare till okända färdevägar, eller- kanske inbjudan till väl kända ...
2015-01-02

    Jag är fan större än Sartre
Erotisk prosapoesi som är ytterst elegant skriven.
2015-01-02

  cilax VIP
gillar ambivalensen
2015-01-02
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP