vågar då ingen börja[n]

hur ser den slut ut
              där de levande
              lever i väntan/ödelagt

den död du tillskrev mig

- jag niger inte längre

och ta allt detta för din sanning
              sanning men
              tro mig aldrig

när jag säger

det finns inga mumier

men väl mosaik och växter och vin
- har jag inte sett konsthallarna
- blev jag kvar i cafét

det är gott nog

här finns grönt och mänskor som inte krigar

[på morgonen när jag läste Dostojevski i badet förstod jag först då att vi alla/du/jag/vi är sanningen lidandet och vetenskapen. tron får vi på köpet]

det lär komma nya dagar, de
där vi älskar