lägger bara min arm om när sovandet låter vänta på sig, förstår att gardinerna hänger still bara för att inga fönster har öppnats på länge, det luktar lite unket och det besvärar inte, katten ligger på fönsterbrädan som vanligt och allt är som vanligt. nästan allt är som vanligt. allt ovanligt har legat på vänt ett tag nu. inte ovanligt som i rymdfärder och letande av guld i glömda gravar. bara lite vanligt ovanligt.

sjunger bara vaggvisor för de som vill höra, planterar vildvallmo i kanten av asfalten, utelämnar ord som gör mig rädd och fyller bägaren med ömsom vatten ömsom vin.

i det vanligt ovanliga letar jag skatter genom sand i sarkofager. i det vanliga ovanliga kan ingen höra mina skratt i det tyngdlösa. - i det vanliga ovanliga lägger du din arm om mig när jag inte kan sova.