teckningen bildar den man jag åtrår i skuggade linjer, jag visste inte förrän nu att jag kunde forma en kropp i blyerts. den man jag åtrår finner sina former i vart steg jag tar och det finns ingen återvändo. så till trots är gränden markerad med taggtråd och jag sluter mina ögon och låter mig rivas när jag klättrar över muren.

*

*

i dvala låter jag soldaterna skövla städerna, husen och kvinnorna. jag är bortom räddning och jag har inget mer att ge.