försiktigt lossar jag tunna lager, en flaga i taget. som känner kroppen passionens utarmande först efteråt. läkandet får ta sin tid och takt, såsom själen måste återhämta sig efter en dövande sömn.

efter längtan av det ovinnbara och klamrandet fast vid det vi ändå aldrig klarade av.

stunder av berikande ryms i glipan, den glipan jag vilar i. tomheten omsluter mig och öppnar mig först då. jag förstår det nu.

det kommer en sommar.