En liten stilla nattlig vädjan till dig som är ämnad för mig
att komma till insikt om att om du väntar tillräckligt länge
så kanske jag ej längre finns kvar för dig ...
När dagen saktar in ...
... och skymningen
det sista ljuset släcker ut
inför det mörker
som under kvällen
förbereder
den kommande natt
som tar vid
när dagen når sitt slut ...
Då känns tomrummet
som i din närvarande frånvaro
bränner sig in
i varje skrymsle och vrå
inom hela mig
lite som ett grymt skämt
vilket bidar sin tid
bara för att ...
... beröva mig
den efterlängtade sinnesfrid
du får mig att känna
när du väl är nära tätt intill ...
Likväl jag vet
att när du en dag
mig verkligen möter
och fångar det perfekta ögonblicket
tillsammans med mig ...
... är tomrummet
jag känner inom
redan länge sedan
intet annat än ett minne blott ...
... och när kvällen
övergår i natt
du är nära tätt intill ...
Dig som är ämnad för mig
så som jag jämväl är för dig ...
Då kommer vi
båda somna gott
i vetskap om
att när vi vaknar
nära tätt intill varandra
vi kan
gråta alla våra tårar
och
skratta alla våra skratt ...
... varje dag
under resten av vårt liv ...
Du fattas mig
mer än några ord
någonsin skulle kunna
förmedla innebörden av till dig ...
... ens om du
redan känner mig ...