Skriften spelar sitt ljus -

dagarna gråter. Sköljer

över de arma, trötta

fula. De som en gång var.

De som en gång är. De

som en gång åter ska vara.

Sa hon då att hans ansikte är vackrare för varje tecken som ritas i ömhet på arken. Månar och solar och vatten bär hennes tanke genom och glansen är på riktigt.