Stannat upp i den näst intill obefintliga
rörelsen, frusen. - Du måste förflytta dig, så
lite det än är. En färg är inte alla.

Ruska mig inte. Varsamt. – Jag ska
bara sova lite. Sen. Sen.

Rensa, rena – ruska då för fan. Allt
är förlåtet. Och sen känner Du dig kränkt.

Mina händer rymmer inget blod.