känslan är en obetald parkeringsplats till
vänster om din högra hjärtklaff
där livsbruset
rinner
genom
syrerika vävnader

bekräftelsen blir flygplansmolnens minne
som ebbar ut av tilltagande vindar

släng inte med kärleken
som om det vore en öde tomburk
utan att finna meningen med avslutet
som annars bara dödar de celler
som vill födas

vi är egentligen ensamma
i folkhopens galax
där nära kan vara tusen ljusår ifrån

men det spelar ingen roll
när ljuset aldrig reflekterar
samma konturer som kunde
få en livstid att upprepa
sina egna misstag
medan novan sänder
signaler att allt kommer
vara möjligt

vi är månstenens evighet
ett Norrskens skönhet
och ett stjärnfalls romantik ifrån
en enda blick

som ändrar allt.