Bländad in under skinnet. Det finns en sten jag inte vet om jag kan komma att sitta på efter morgonens joggingtur. När skaver det för dig. På riktigt sådär. Mitt kungarike är ensamt. Där bland skuggorna ska jag resa mig utan ånger. Dom stänger gränser. Spränger gränser. Dödar utan gränser. Mitt hjärta har inga gränser. Stänger mig ute. Det bränner alla broar. Till dess inga andra vägar finns än att prostituera sig med en trashig tatuering i armvecket. Jag är allt det. Och ändå inget av. Alla himlar faller. Förr. Mer än senare. Min kropp på ditt köksbord. Jag går. Du går. Saknaden ligger mellan våta lakan. Där står solen lågt länge. Det är mitt land. Det rör du inte. Du finns inte i bilden. Hur hett jag än. Och fan vad det skaver. När skaver det för dig. Säg. Säg nu. Säg eller be for ever silent. Ljummet vatten strilar över min nakna kropp med sältan från gråten. Detta ser du aldrig. Detta visar jag dig aldrig. Mer. En gång visade jag. Det var ett misstag. I tröst köpte jag en dyr klänning. Jag är vacker. Utan klänning. Utan tröst. Mina ögon avslöjar allt. Och när regnet landar på den blanka sjön vet jag att mitt kungarike är mitt. Det var ditt att dela. Det var ditt att få.