När solen sakta smeker min kropp
känner jag att ännu finns det hopp
Hopp om en framtid ,en ändning
en känsla av glädje och förändring
Kanske löser sig kärleken
och jag får ett jobb igen
Kanske kanske jag vem vet
lyser hopp om förändlighet

När dagarna är mest trist och grå
då står jag mer bredvid och tittar på
orkar inte vara delaktig på nått sätt
jag är på allt mest less och mätt
Allt känns tungt och evigt lång
men önskar man hittar ut nångång

Men sen när så solen lyser
när jag inte längre går och fryser
Då väcks hoppet inom mig igen
jag tror på framtiden
Allt som upplevts har satt sina spår
man tar sig framåt så gott det går
med en livsgnista och ett jävlaranamma
är ja en sjusärdeles ensamstående mamma

Jag vet ,jag kan och framför allt jag vill
få en underbart härlig framtid ...en gång till.
En dag ska även jag kunna köpa vad jag vill
känna att pengarna räcker till
En dag då slipper jag allt det här
inga måsten,inga begär
Bara känna att jag behövs och finns här...