utanför bokhandeln väntade vi varandra
på utsatt tid, på varsin sida om ingången
jag kunde höra en sträng brista

mina kliv, nytt initiativ
vägrade låta lyckan fastna i nån svängdörr

omtumlade rätar vi på ansiktsdragen
medan själen hänger snett
går gemensamt nästan in i en glasdörr

inne på fiket för du mig framåt
handen runt min midja
gentlemannamässigt så jag dör,
smälter, detta förför
säger: ”damerna först”

presenterar första chocken;
din dotter bakom disken
fniss och underbar genans
stunden är larvig
full av förälskelse
så situationen går som en dans

vi pratar favoritförfattare och poeter
låter våra vänner böckerna visa våra väsen
rusa fritt bland försiktiga steg

du varvar med naket och nära
anförtror, mumlar framåtlutad om förluster
jag sitter tätt intill utan att riktigt förstå
själslig synk, men i emotionell otakt
jag flyttar närmare med kaffespill
försöker förtvivlat få ordning på min förvåning

viftar undan mig själv
men som lyhörd lyssnerska misslyckas jag ändå
ser att mina spridda "nej"
skär som knivar i dig
jag tänker mer än jag talar
då blir det svårt att förstå
vi känner av, men inget blir sagt

förvirringen toppas
du strör excentriskt strössel
reciterar James Joyce på svår engelska
en halv teaterpjäs

sen ursäktar du dig, måste ta samtalet
går runt och pratar
charmig och underbart disträ
sätter dig hos en kvinna lite längre bort
lägger på luren, säger något
tittar upp, formligen flyger upp
från halvkantrad stol o situation
hittar tillbaks till mig

du behövs någonstans
men faller in i monolog
med armarna om magen

jag står inte ut, allt är för spännande
sträcker mig efter jackan
du säger: jaha du kanske har någon tid att passa
Nej, men du, svarar jag
Ja, visst ja, svarar du
och avslutar formidabel fars med handskakning

jag skakar på huvudet   
inser att jag varit ute o cyklat
bland förväntningar och föreställningar
och cyklar omtumlad hem i annan takt
din