en text direkt ur märkligheten..
nygammal ordning
Vid vattnet håller du min hand. Det är vinter. Kroppen känner alla skiftningar. Som olja. Jag vet inte om det är på väg mot storm eller om det mojnar. Jag vet att bara att stenarna är svartblanka och att det skulle bli fina foton. Jag sträcker ut tungan och fångar en stor snöflinga. Rosa är din färg i natt. Om du vill älska mig behöver jag mer. Du vet det. Jag knyter din slips fel innan du går. Händer det att du ångrar dig. Ligger och smeker armen nära tapeten och undrar. Jag leker tafatt i trädgårdar som inte är mina. Vrider munnen till ett leende när dom kommer ut och tittar på mig. Jag säger att jag drömmer och att du är soldaten som vägrar tro att kriget är slut. Dom ler och tänker att det kanske går över. Jag går aldrig över. Jag vinkar och vet att du inte kommer tillbaka. Tänker du på mig ibland. Bland försenade julklappar. En ensam kväll framför fotboll på tv:n. Vid vintervattnet håller du min hand. Vrider kroppen mot och känner varje skiftning. Som när oljan möter vatten. Var mitt läger.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 418 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2017-12-27 22:05
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |