Det saknas rim och reson; överintelligensen går aldrig över, vilket kan verka logiskt, det är kaos som råder och de betraktar den systematiskt i stigmatisering där de sitter i all ensamhet utfrysta och upplysta bland utlästa böcker och studerar någon abstraktion eller så lockar en labyrint in dem på någon institution, betald eller låst avdelning som betalning. Vissa kommer ut kända, en del går till historien, blir såna man minns, andra kommer ut okända, utan vare sig minne eller historia. I bitar. En del kommer aldrig ut.

Det är inte okej,
men jag blir överbelastad mentalt när de samlas hos mig.