Väninnan kommer förbi
Utan att komma fram
Jag blir åksjuk
Det är som att äta i en radiobil
Och rapa radiotystnad

Jag tycker synd om hennes ensamhet
Förstår att den är undflyende

Hon är lång
Men längden kommer till korta
Lutande hållning som tornet i Pisa
Och långrandig
Påminner nog ändå mer om Babels torn
Byggd på förvirring

Vi ser ut som fyrtornet och släpvagnen
Men vi är inte nära så vi skrattar aldrig
Den distansen saknas oss emellan

Hon berättar om andra
Det känns trångt i mitt lilla kök
Jag blir ledsen att vi inte ryms
Less på denna fäbless

Hon är snäll och hjälpsam
Finns inga gränser 
Inte heller för kropp och själ
Hon fladdrar utanför sig själv
Påminner om en osalig ande

Hon känns inte riktigt riktig
Och det är synd och skam
Att jag inte är en uppriktig vän