Jag är stegen för den fege
Som viker sig och klappar ihop
Utan trapp är motivationen knapp
Livet på en pinne
Avsågade som mitt gevär
Jag vågade aldrig gå någonstans
Tyvärr

Jag sitter här modfälld
Med mina kval
Förbenat så svårt livet är
Måste ta steget
Bena ut vilket val
Repar sig gör man inte
Under mitt låga tak
Vips så lossnar kroken och drar ner gips

Om jag tar mitt kniviga liv med rakblad
Vända blad i ett varmt bad
Skulle det bli som en sista metafor
Jag som alltid balanserat på en vass egg
Men jag svimmar av blod
Blir liggandes raklång i grunda badkaret
Och begrunda just ingenting 
Som ett skuret ekolod

Piller och knark
Jag är immun
En hästspark
Och mina felsteg finns kvar
Man minns i denna kommun

Gas är som glas i strupen i slutet
Man sjunker ner i medvetandedjupet
Men jag har varken bil eller garage
Eller ens kurage
Och spis av rätt modell
Går inte att fixa ikväll

En isvak
Men det är ett jävla omak med det
Känns som en dålig idé
Supa sig dyngrak
Och kasta sig i
Och om oturen är framme
Platt fall
Frysa ihjäl på ett isflak
Snacka om den ensamme

Då återstår geväret
Det besväret
Ett tryck
Ett ryck i ögonvrån
Så är man äntligen härifrån
Borde väl ändå vara en enkel sak
När jag som ändå aldrig fanns