Min fantasi åker buss 425 varje morgon
måndag till fredag
bland barnvagnar, gymnasieelever
pensionärer, kontorsnissar
eller latmaskar som bara ska tre hållplatser

och jag sätter mig oftast längst bak
till höger i färdriktningen
Med mina headphones och min android
Och jag bryr mig inte om att kasta blickar på påstigande
För jag vet, att du inte kommer kliva på den här bussen
Den är anonym
Den är ganska folkskygg
De flesta tar ändå den blå bussen, 474:an
Om det nu skulle hända att du av nån konstig anledning
har vägarna förbi mitt håll igen

Och jag sneglar ut genom fönstret
För jag vet att verkligheten och jag bor
på andra sidan stan från att stöta in i varandra
i morgonrusningen
Fågelvägen är det som en mygga
Med diesel krävs bara 3-4 liter

Och jag höjer volymen lite
för att stänga ute allt brus
och jag undrar vilken jacka tog du i dag?
Den varma jackan eller den snyggare, glädjespridaren?
Och jag scrollar med pekfingret genom flödet,
antecknar några stödord i mobilen

Och orden som kom i morse när jag var tvungen att
göra ett bussbyte i centrum
eftersom coronatiderna gjort att bussarna går efter
lördagens tidtabell var:

"Det är inte poesi att läsa precis så som det står
Eller är det?
Jag vet inte om det innebär nåt...
Jag lämnar det svävande i luften, för

Även det finstilta vill hoppa i vattenpölar"