Hela himlen höll hov i dina ögon
plötsligt ville du flytta till Pluto
börja om på ny kula, mindre skala på allt
excentrisk planet har säkert plats
för en bohem i existentiell exil
sitta och titta ner på jorden på kvällarna
fundera över flaskan som fylldes
medans halsen blev trång och torr
och tårarna som bara rann invärtes
in i benmärgen som urholkades
av salt från kallt äktenskap

Du visste att du skulle dö
bläddrade ofta i kalendern som om
det var inskrivet som en resa
eller rent av en tvättdag
och frågade ”Har du koll på när?”

Dagen innan hade du tankar på att
hoppa från balkongen
när allt kom över dig där över en cigarett
i din krypande ensamhet
men hoppet behöll du
frågade befriat om jag ville följa med
sa att platsen var som gjord för oss
att vi åtminstone skulle få hälften
av 248 år tillsammans
och att jordens ljus skulle genomströmma
våra rum på behagligare vis