Han blandade aldrig ihop korten
gav sig in i leken
slog upp saloondörrarna
som en modig Clint Eastwood
men utan skjutvapen eller ess i ärmen
var aldrig nån som spelade
”awful people” sa han när nån spelade över
trodde på ärlighet och självrannsakan
satsade osynat men bar ett pokerfejs
för att stå kvar om han gick sönder
och han stod där från gryning
till solnedgång
pulvriserad i benmärg och strödde sin själ
som konfetti över nygifta
sönderskjuten som ett såll från alla håll
utan att försvara sig i duellen
insåg försent
att han gjort fel kvinna på smällen